tänker på boken; hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.

Såg något idag som gjorde mig imponerad och fick mig att dra på smilbanden.

Stod inne på sjukstugan då jag la märke till vad som såg ut som en tanig grabb som sprintade förbi i hög fart med två snittblommor i handen, efter kom en sköterska. Visst såg det lustigt ut men jag tog det som att de båda hade bråttomt någonstans, någon som skulle firas eller tackas eller...
Senare när jag är på väg ut möter jag i dörren två sköterskor (en är hon jag såg springandes tidigare) på varsin sida, armkrok om en gammal gubbe som bar på två snittblommor i en vas och tackkort. Rymmare.
Är imponerad att gubben kunde hålla den farten. Önskar att jag hade själva sprinten på kort för bra lustigt såg det ut och är nog inget man får uppleva fler gånger.